Under decembermånad har det varit kallt ute. Brrr, när kylan känns ända in i märg och ben, kan mörka tankar komma och återkomma. Det kan kännas som att hela kroppen knarrar av kyla under tider med flera dagar av snö och isigt låga temperaturer. Det här är en av livets utmaningar och ändå var jag glad och tacksam. Snön låg så frostigt vackert på hängande buskar och grenar från träden. Det knarrade under fötterna på ett mysigt sätt. Nu gick jag mot ett årsslut och funderingar kring livets upp- och nedgångar. Jag var tacksam och glad för året som varit. Nu går jag trots allt mot ett nytt år och nya utmaningar och kunskaper om livet.
Jag var efter dessa funderingar nyfiken på vad jag skulle upptäcka om jag fokuserade avsiktligt på saker som jag uppskattar hellre än mindre uppskattade. Denna dagen lät jag mina sinnen upptäcka allt som var runtomkring mig. Doften av kaffet. Snön som låg tyst och dämpade alla ljud ute i vinterluften. Vinterljuset och solstrålar som försökte tränga sig in mellan persiennernas vita ribbor. Jag tog mig en lång stund för att kunna njuta av det dämpade ljudet av snön och vinterljuset. Jag märkte att vara tacksam för små saker redan lyfte mina mörka tankar. Svårigheter finns fortfarande kvar men medvetenheten om att jag är tacksam förändrade min syn och lät mig se att allt inte är mörkt och kallt. I själva verket var allt i mina sinnen varmt, mjukt och vackert.
Hur kan jag njuta av ögonblicket genom att utnyttja mina sinnen?
Våra sinnen dras alltid så lätt till att vara upptagen och inte har tid. När det är så går det att använda andningen för att förankra mig i nuet. Jag stannar upp och lägger märke till min andning eller något i kroppen, sänker ner axlarna och riktar uppmärksamheten på att vara tacksam. Jag försöker hitta det som jag uppskattar med vintern, vita snön, ljuset, en skugga, en rörelse eller snöbeklädda ord. Vad jag ser är det jag känner och är tacksam för.
Nu siktar jag in mitt sinne på dofter jag uppskattar. Jag tar mig tid till att med varje andetag lägga märke till en aromdoft. En härlig och intressant subtil lukt som får mig att le, eller en doft som ger tröst, eller någon ny doft som jag aldrig känt förut. Det väcker nyfikenhet inom mig, livar upp mig. Jag låter det försiktigt sjunka in vid varje andetag.
Jag går vidare och flyttar uppmärksamheten till ljuden som jag lyssnar in genom att flytta uppmärksamheten till hur det verkligen känns att lyssna. Hur många ljud kan jag lägga märke till. Vad kan jag lägga märke till med dessa ljud. Är ljuden långt borta eller nära, kan jag stänga ute ljuden. Jag spelar musik som ger mig glädje och tacksamhet över musikljuden. Jag kan höra mina egna andetag, ljudet av mitt hjärta. Jag känner mig tacksam för att upptäcka olika ljud.
Det finns så mycket att vara tacksam för i livet. Det finns nära och kära i närheten som jag kan uppskatta och krama eller som kan krama mig. Jag lägger märke till hur det får mig att känna mig fylld av tacksamhet för glädjen av mänsklig kontakt. Jag har husdjur som jag gosar med och känner mig tacksam vid den mjuka och beröringen. När katterna möter mig vid dörren blir jag glad. Mina sinnen känner tacksamhet över livet och dess livets utmaningar.
Bild: Pixabay
Text: Susanne Zachau
Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.