Ebbinghaus-illusionen – Titchener circles
Ebbinghaus illusionen även känd som Titchener circles är en optisk illusion som involverar uppfattningen av relativ storlek. Illusionen består av generellt två centrala cirklar omgivna av en serie mindre cirklar. Trots de centrala cirklarna faktiskt är lika stora ser den ena ofta större ut än den andra på grund av storleken på de omgivande cirklarna.
Detta fenomen är ett exempel på hur vårt synsätt kan vilseledas av kontext och omgivande visuella element. I fall med Ebbinghaus-illusionen upplever vi de centrala cirklarna olika stora på grund av hur de jämförs med de mindre cirklarna runt dem.
Denna illusionen bidrar till vår förståelse av hur vår visuella perception kan vara sårbar för olika visuella påverkningar och hur vi ibland kan uppleva objekt som olika stora beroende på deras omgivande kontext. Det är ett exempel på hur vårt sinne kan spela oss ett spratt när det gäller bedömningen av storlek och proportioner i visuella stimuli.
Visuell perception och vår uppfattning om storlek, form och avstånd är komplexa processer som involverar många faktorer, inklusive kontext, kontrast, perspektiv och våra egna tidigare erfarenheter. Ebbinghaus-illusionen är ett exempel på hur dessa faktorer kan påverka vår förmåga att bedöma storleken korrekt.
Det finns flera teorier om varför Ebbinghaus-illusionen uppstår. En av de mest accepterade förklaringarna är att vårt visuella system jämför objekt med sina omgivande objekt för att bedöma deras storlek. I detta fall bedömer vi de centrala cirklarna genom att jämföra dem med de mindre cirklarna runt dem. Eftersom de mindre cirklarna gör de centrala cirklarna visuellt mindre ser den ena centrala cirkeln större ut än den andra.
Det är också värt att notera att Ebbinghaus-illusionen inte påverkar alla människor på samma sätt. Vissa individer är mer känsliga för denna. Illusionen än andra och resultatet kan variera beroende på faktorer som kontrast, färger och proportioner.
Ebbinghaus-illusionen är en optisk illusion som belyser komplexiteten i vår visuella perception och hur vårt sinne kan luras av omgivande kontext. Det är ett exempel på hur våra sinnen kan vara föremål för visuella illusioner som utmanar vår uppfattning av verkligheten.
Vad kan man använda Ebbinghaus -illusionen till?
Ebbinghaus-illusionen och andra liknande optiska illusioner används främst i forskning och undervisning inom områden som kognitiv psykologi, perceptuell psykologi och neurovetenskap.
- Studier av visuell perception, illusioner som Ebbinghaus-Illusionen används för att studera hur människor uppfattar storlek, form och avstånd. Forskare kan använda dessa illusioner för att bättre förstå de processer som styr vår visuella perception och hur vår syn kan luras av olika visuella stimuli.
- Forskning om kognitiva fel, Ebbinghaus-illusionen är ett exempel på en kognitiv snedvridning där våra sinnen och hjärna tolkar visuell information på ett sätt som inte överensstämmer med verkligheten. Studier av sådana illusioner kan hjälpa till att belysa hur och varför vi kan göra felaktiga bedömningar och tolkningar av visuell information
- Undervisning om perception, Ebbinghaus-illusionen används ofta i undervisningssammanhang för att illustrera principer om visuell perception och hur vår perception kan vara mottaglig för illusioner. Det kan vara en pedagogisk användbar illustration för att visa elever och studenter hur vår hjärna bearbetar visuell information.
- Tillämpad design, inom grafisk design och reklam kan kunskap om Ebbinghaus-illusionen vara användbar. Designer kan använda principerna bakom illusionen för att skapa visuella effekter som påverkar hur människor uppfattar storlek och proportioner i olika designelement.
- Kreativ inspiration, illusioner som Ebbinghaus-illusionen har också använts av konstnärer och designers som en källa till inspiration och idéer för att skapa visuella verk som utmanar betraktarens uppfattning och tolkning.
Sammanfattningsvis används Ebbinghaus-illusionen och liknande optiska illusioner för att utforska, förklara och undervisa visuell perception och kognitiva processer samt för att skapa visuella effekter inom olika områden av design och kommunikation.
Med andra ord, illusionen består av två lika stora cirklar som är placerade nära varandra, den vänstra cirkeln är omgiven av stora cirklar och den högra cirkeln är omgiven av små cirklar. Mittcirklarna är lika stora men de omgivande cirklarna är så olika stora som gör att upplevelsen blir att mittcirklarna uppfattas vara i olika storlekar, fast de är exakt lika stora.
Cirkeln i mitten ses i två olika perspektiv, upptill som mycket nära och nertill som mycket långt borta. Forskare har tolkat denna illusion som att vi har två separata vägar i hjärnan, en för synlig perception och en för handlandet.
Ebbinghaus-illusionen påminner oss om att vår visuella uppfattning är en konstant tolkning av vår omvärld, påverkad av kontext och omgivande element.
Varifrån kommer Ebbinghaus-illusionen?
Ebbinghaus-illusionen är uppkallad efter den tyske psykologen Hermann Ebbinghaus (1850-1909) som var en pionjär inom studier av inlärning och minne. Ebbinghaus är mest känd för sina experiment om minnet och hur människor lär sig och behåller information över tid.
Ebbinghaus utförde inte själv de ursprungliga experimenten med denna specifika illusion. Istället är illusionen uppkallad efter honom som en hyllning till hans betydelse för studier av perception och psykologi. Namnet används för att vara hans bidrag till psykologin och för att ge illusionen ett känt och beskrivande namn.
Det var faktiskt den brittiska psykologen Edward B. Titchener som utförde experimentet som populariserade denna illusion i början av 1900-talet. Titchener var en förespråkare för strukturalismen en tidig skola inom psykologin som analyserade medvetandet genom att studera dess strukturer. Titchener använde Ebbinghaus-illusionen som en del av sina studier om perception och visuell uppfattning och därför kallas illusionen ibland även för ”Titchener circles”.
Källa:
Psykologiguiden, Ebbinghaus illusion
Journal of Experimental Psychology.https://www.allpsych.uni-giessen.de/karl/pdf/51.dynamo.pdf
Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.