Om rädslan att misslyckas – självmedkänsla
Ofta är vi människor rädda för att göra fel. Gör vi fel är vi rädda för att bli förolämpade av andra människor. Att göra fel eller misslyckas är egentligen ingen katastrof. Ibland behöver vi till och med misslyckas eller göra fel för att utvecklas, förbättra eller förändra något. Dessutom kan felaktigheter och misstag leda till att vi känner oss mer motiverade till att våga ta tag i och göra nya förbättringar av sitt misslyckande. Många går omkring och är rädda för att göra fel. Skälen kan vara allt från prestationsångest till dåligt självförtroende eller brister i familje- eller arbetsmiljön.
Det finns ett talesätt: som vi tänker men inte alltid uttalar, som människa måste du alltid lyckas. Men måste det alltid vara så. Nej, tänk istället efter. Buckminister Fuller sa en gång ”Det är bara genom misslyckanden som människan har fått sina kunskaper”. Ibland lär vi os av egna misstag och ibland av andras och så fungerar det i verkliga livet. Att misslyckas hjälper dig att bli bättre och våga mer.
Det är relevant att pröva ”självmedkänsla” det vill säga känna medkänsla mot oss själva när vi misslyckas, gör fel eller upplever andra smärtsamma situationer och som ibland till och med ligger utanför vår egen kontroll. Det är nyttigt med att i svåra och jobbiga stunder inte behöva vara så hårda mot oss själva utan även ge oss själva lite extra vänlighet, medmänsklighet och dessutom mindfulness.
En av de som ägnat sig mycket åt självmedkänsla är Germer och Neff som menar att ”man ska vara tolerant mot egna brister och otillräckligheter” och man ska ha medkänsla mot sig själv och vara lite mer vänlig mot sig själv. De menar också att vi har väldigt lätt att döma oss själva när saker och ting inte går som vi har tänkt oss eller förväntar oss. En människa som har självmedkänsla till sig själv ser svårigheter mer på ett varmt och förstående sätt hellre än med hårdhet och kritiskt tänkande.
När vi upplever misslyckande, fel eller kritiserar oss själva känner vi oss oftast väldigt ensamma, kanske till och med upplever att vi är ensammast i hela världen av att känna oss misslyckade. Vi tänker att det är bara jag som har det så svårt just nu. Denna sorts tunnelseende gör att vi känner oss ännu mer ensamma, isolerade och lider ännu mer. Själv medkänsla är en ömsesidig upplevelse i vår gemensamma mänsklighet och när vi upplever denna känner vi oss mindre ensamma i vårt misslyckande. Vi får ett bredare perspektiv på våra egna känslor och tankar om det hela. Jag är inte ensam om att uppleva dessa känslor utan det finns andra människor som också har upplevt detta. Det blir mer hanterbart, skapar mod till att våga förbättra ett misslyckande.
Vid träning av mindfulness kan detta ge oss en förmåga att kunna känna igen, se känslorna som de är, acceptera, smärtsamma tankar och känslor på ett mer balanserat sätt med nyfikenhet och öppenhet. För att till slut förändra eller släppa taget om dessa.
Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.