Stress påverkar homeostatiska balansen i kroppen

Stress både påverkar och driver på den homeostatiska balansen i kroppen. Homeostasen i kroppen störs av stress på olika sätt. Stressen skapar främst systemstörningar i kroppens viktiga jämviktssystem. När det händer försöker systemet i kroppen återställa eller att justera en eller flera av kroppens funktioner.

Jämviktsystemet är en reflektion hos varje enskild individ av hur personen uppfattar stressfaktorer ifrån den yttre miljön.

Homeostasen är ett jämviktssystem i ett eller flera delsystem som kan rubbas genom brist eller överskott på något som försöker återställa balansen, den slås på och på nytt slås ifrån.

Vad händer egentligen i vårt inre homeostassystem vid stress

Det som kan störa balansen i homeostasen är våra reaktioner på stress. Stressreaktionerna kan bero på många orsaker. Det kan röra sig om väldigt enkla reaktioner som förändringar i lufttemperaturen, förändrade matvanor eller annorlunda måltider. Det kan även röra sig om mer allvarliga reaktioner som en vävnadsskada och blodförlust som följer med en skada. Psykologiska stressfaktorer och känslomässiga reaktioner som ger ångest förändrar också den homeostatiska balansen i kroppen. Vår respons på stress är kroppens försök att motverka stress genom att jämviktsbalansen i kroppen försöker upprätthålla en inre miljö med normala fysiska gränser.

En stressreaktion kan vara väldigt obehaglig eller olämplig och kan variera från person till person beroende på individens tröskel till stress. Det finns två typer av stress. Bra stress som förbättrar kroppens funktionella förmåga. Den vanligaste typen av stress som är skadlig för kroppen. Träning är vanligtvis en positiv stressfaktor som hjälper till att stärka och konditionera kroppen men den kan också vara skadlig när överträning resulterar i skador och sjukdomar. Kroppen kan inte skilja mellan bra stress och stress som är skadlig och båda kan vara lika krävande.

Stressresponsen finns i hypotalamusregionen som tar emot information från nästan alla delar av hjärnan. Detta sker oftast i tre steg. Fight-or-flight responsen inträffar omedelbart som följs av en mer långvarig motståndsreaktion. Om motståndsreaktionen misslyckas går kroppen in i ett så kallat tillstånd som utmattning. Funktionen fight-or-flight responsen mobiliserar snabbt kroppens metabola underlag och förser vävnader med tillräckliga resurser för att klara av kraven från den omedelbara fysiska aktiviteten som krävs för att bekämpa stress.

Hypotalamus reagerar omedelbart på stressorer genom att skicka nervimpulser till det sympatiska systemet av det autonoma nervsystemet vilket aktiverar binjuremärgen som frisätter epinefrin och noradrenalin, vilket i sin tur framkallar kamp och flyktsvar. Kamp och flykt responsen framkallar utvidgning av luftvägar, omvandlar glykogen till glukos, ökar hjärtfrekvensen och sammandragningar, vidgar blodkärlen i hjärtat, lungorna, hjärnan och skelettvävnader. Detta ökar avlastningen av glukos och syre till de organ som är aktiva för att övervinna stressfaktorerna. Det inkluderar hjärtat, lungor och skelettmuskler, sammandragningar av blodkärl vilket orsakar undertryckande eller upphörande av kroppsfunktioner som matsmältnings-, urin- och reproduktionsaktiviteter, minskat blodflöde till njurarna vilket främjar frisättningen av renin och aktiverar renin-angiotensin-aldosteronsystemet. Detta kan slutligen leda till vätskeretention och förhöjt blodtryck och svettningar.

Källa: Psykologilexikon, Vår tids psykologi

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.